Nu får det vara nog..

Igår, onsdag, hade vi den sista schemalagda tiden för testning av tillagningstekniker för kött och det känns i nuläget riktigt skönt. Kändes faktiskt som om jag skulle morfa till en fläsksprutande köttvulkan igår och jag skulle gissa att vätskan i lymfkärlen igår snarare påminde om lava än om vatten. Man är ju förjävla korkad ibland som trycker i sig så sjuka mängder fläskigt flötigt fläsk trots att man egentligen är mätt, men det är ju förjävla gott.

Hursomhelst så började gårdagen med att färdigställa projekt wienerkorv, smeten luktade “riktig” korv, vilket kändes riktigt bra. Det som kan ha varit lite off med den var att muskoten var för påträngande, dock så föreskrev receptet vi utgick från muskotblomma snarare än muskotnöt, vilket vi inte hade att tillgå.


Stenis har sin framtid som korvgubbe klar.

Efter det att fjälstrerna var stoppade så skulle korvarna hängas på torkning och efter 30 minuter så konstaterades att korvarna fortfarande var fuktiga. Nu kan sägas till mitt försvar att restaurangugnar är mer komplicerade än man kan tro och en startknapp är inte alltid så lätt att trycka på som man kanske skulle kunna tro! När ugnarna väl var igång så torkade korvskinnen riktigt fort och vi kunde sätta igång med rökningen. Nu har vi inga kallrökar i skolan, så det vi gör är att fylla en gjutjärnspanna med rökspån  samt täcker med folie och brassar på den av bara fan på induktionen, efter att man fått upp en liten glöd som pyr så kör man in pannan i ugnen, med avstängda fläktar. Vips så har man sig ett rökskåp.


Rökning uppmuntras!

Det fiffiga med ugnarna är ju att de även har ånggenerator, så istället för att ta ut korvarna och sjuda dom i 15 minuter så drog vi bara igång ångan på 70 grader i 15 minuter då korvarna var rökta i cirka 1½-2 timmar. Resultatet grynigare än korv man köper i butik, men inte på ett dåligt sätt utan det påminde lite om en bratwurst i konsistens.


Korv med kumminkokt surkål

Eftersom det var sista dagen med kött som tema så var det lönlöst att påbörja ett långtidsprojekt så jag tog en utforskningsrunda till grönsakskylen och hittade ett par röda paprikor som såg ut att sjunga på sista versen. Då slog det mig att jag ju aldrig gjort en ungersk gulasch själv, även fast det är något som jag uppskattar. Sagt och gjort, ner i en panna åkte ett par hekto prima flankstek, en lök, ett par klyftor vitlök, två paprikor, lite chili, kummin och en halv flaska zinfandel. Det hela småputtrade säkert bort åt tre timmar innan det var klart och gott blev det! Kummin är verkligen en sjukt underskattad krydda, som så många andra!


Färgglada råvaror är roligt!

Gruppen som stod för lunchen den här veckan har verkligen gjort ett kanonjobb också och det känns lite trist att det bara var lunch två gånger, de toppade måndagens palt med en riktigt najs wallenbergare och hade även gjort äppelpaj till dessert.


Härlig skollunch! och ja det är smör!

Nu har vi två dagar med Anticimex, en snabbkurs i HACCP och egenkontroll. Känns som om man kan ha roligare egentligen, men jag inser väl att det kan finnas en poäng i att få det här inpräntat i skallen också, även om 72 grader C inte är rätt att använda i sammanhanget! Trots att hon som föreläser är kostvetare i grund så verkar hon ha en viss distans till ämnet, vilket är rätt skönt och känns spontant lite unikt.


Inte helt ok.

Hämtade ut senaste tentan idag också och funderade lite hur det stod till på institutionen för kostvetenskap. Jag kan på något sätt förstå att man kan rätta en tenta fel, men att göra samma fel på alla tentor? Hur i hela världen gör man glutenfri bulgur?

Nästa vecka blir det fisk, jag hoppas på mycke rödlistat! Det lär ju finnas en anledning till att bestånden är små och anledningen lär ju inte vara att det är äckligt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>